Sankt Josefs bord: den mest överdådiga gärningen i barmhärtighetens tecken

I första hand, utifrån kroppslig barmhärtighet, visas medkänsla genom:
att ge för att de svultna ska kunna äta och, historiskt, av det slaget är Sankt Josefs bord. I området kring Otranto (Minervino, Palmariggi, Uggiano la Chiesa, Casamassella, Cocumola, Giurdignano, Poggiardo) och på andra orter i Salento är denna ordning införlivad med utsökt elegans och känslighet. Man ger inte bara till den som lider brist på mat, utan denne äras med all respekt och generositet utifrån antik gästfrihet och erkänsla.

Traditionen, verkar, vara medeltida, som när den lokale herremannen under denna festlighet, erbjöd en lunch till befolkningen i landsbygden runtomkring. Längre fram skulle fattiga ges privilegier. I Guardignano är traditionen fastställd till mitten av 600-talet. På senare tid, i Salento av idag, där fattigdomen är mindre tydlig (även om den existerar) är borden inte längre sammansatta åt “heliga” behövande, men valet är tillägnat en särskild omsorg mot den som vill“prisa”med delaktighet i ceremonin.

Borden är uppskattade och kända som en form av hängivenhet till Sankt Josef (Josef och Maria).
Dessa rikliga altare i hemmen präglas av festlighet och gemenskap, som kan spåras till originalet från ett heligt löfte eller från minnet av antika löften, från en uppenbarelse i drömmen eller tacksamhet för en erhållen ynnest eller även från en begäran om en särskild välsignelse.

Borden är iordningställda redan till helgdagsaftonen och man öppnar portarna till hemmen för släktingar och besökare som kan be med familjens gäster och beundra den högtidliga dukningen.

De vackraste broderade dukarna, vårens blommor, det bästa porslinet omger Sankt Josefs bild som tronar i centrum av bordet.Platserna är redan tilldelade och går från tre till tretton: obligatoriskt Sankt Josef, Jesusbarnet och Madonnan, sedan, (följande), enligt den heliga regeln de andra helgonen (alla familjemedlemmar till Jesus), alltid i ojämnt antal: Sankta Anna, Sankta Elisabetta, Sankt Zaccharia, Sankt Gioacchino, Sankt Giovanni, Sankt Tommaso, Sankt Filippo, Sankta Maria Cleofe, Sankta Agnese, Sankt Giuseppe D´Arimatea.

De stora bröden med fänkål och apelsin omger bilden av helgonet och sedan, är de placerade i vacker ordning, med ljus och blommor, framför varje gäst finns utplacerat maträtter enligt ceremonin (allt magert). “I lampascioni” hyacintlökarna (muscari comosum) finns i första raden (se, om ni vill, artikeln: April, begärets blå hyacint”, som beskriver det hela). Mängden “ la massa”i betydelsen tung, som dess namn anger, är en variant av “indruntina”av “ciceri”och “trya”(det vill säga pasta och kikärter) till vilka blandas med “mugnuli”, lokalt odlad broccoli, täckt med inkråmet från bröd rostat i stekpanna. Sedan fisk som för tankarna till Jesus, och“lu stoccu” lutfisk i sås, blomkål för att komma ihåg Sankt Josefs blomsterprydda stav, iordninggjorda bondbönor (dvs. torkade och utan skal) i puré med små lantendiver, finfördelad säd (dvs. i pärlstorlek) med lök, fänkål, gröna rensade bönor (om årstiden har varit välvillig), de vackraste kålrotsfröna, i dag apelsiner (en tid för “le marange”: pomeranser), “le inchartiddhate”(fina efterrätter av deg och honung) som påminner om Jesu lindor, le zeppole (petit-chou fylld med kräm), le pittule (jäst och friterad deg), fint vin och väldoftande olja och vackra bröd. Tretton maträtter för tretton middagsgäster, allt förberett med särskild omsorg, åtföljt och utformat till rytmen av bön med antikens åtbörder och ceremonier.

I denna anda redan på morgonen bär frivilliga mängden av mat i form av “la massa”som fortfarande är varm och “maträtterna till Sankt Josefs ära” hem till äldre och sjuka för att kunna dela festens goda smaker med flera.

Man beger sig till torgen för att iordningställa åminnelsefesten till Sankt Josefs ära. (I Poggiardo har man i år för att förbereda“la massa”bland annat gjort åt 100 kg mjöl!) Rätterna som förutom lokala delikata ingredienser innehåller något alldeles speciellt: givandets tacksamhet är den mest äkta känslan på denna fest tillägnad Sankt Josef. Och kanske, att ta till sig, att det faktiskt är gåvan av de bästa lokalt producerade produkterna som är det speciella!

Därpå, den 19 mars, precis klockan 12 på dagen sätter sig de fromma ner till bords för att påbörja ritualen mellan böner och kulinariska läckerheter. Sankt Josef kommer att börja med tre slag med gaffeln mot tallriken och ett slag med staven mot golvet när måltiden är tillgänglig att servera för husets värdar.

På kvällen därefter, lyser brasorna upp i varje by och kring samhällena återfinner man ännu delikata tilltugg “le pittule” och ett glas vin som fulländar den vackra festen.