Prakten för en enda natt: Epiphillum oxipetalum

En väninna till mig i närheten gav mig för ett par år sedan ett litet blad av en inte helt identifierad kaktusart. För mig liknade det mer eller mindre en ”svärmors tunga” av en variant som jag inte kände till. Aldrig skulle jag kunnat föreställa mig att en svärmorstunga skulle kunna bli så hög! Hemkommen petade jag ner sticklingen i krukan med citronträdet därför att den skulle kunna pryda lite grann, med tiden, nere vid foten av trädet.

Under ett par år gav den inga tecken på att den var död eller levde: den fanns där bara. Sedan började den växa oerhört: inom få månader klängde den upp på citronträdet med virulenta upprättstående skott som förgrenat sig mycket och har blivit högre än trädet.

Jag hade börjat tvivla på dess beskaffenhet som ”normal” svärmors tunga. Sedan utväxterna, för några månader sedan, hade börjat att på kanterna få sina små rundade knoppar att växa, som höll på att svälla allt mera: bestämt blomknoppar. De upphörde aldrig att växa och sedan blev tjockare och sedan från nedhängande göra helt om som ett U och bli krökta och upprätta.

Slutligen den magiska natten: medan jag stängde dörren som vetter åt uteplatsen fick jag klart för mig att knopparna nu som förslutna uppsvällda leksaksballonger började öppna sig. Jag ringde Marisa och vi hade stöd av varandra under skådespelet: under några få timmar, med nattens värme, öppnade sig blommorna. Ett tjugotal vita blommor, stora, som vände sig mot månen med dess strålande vita ljus. En gång totalt öppna hade de börjat avge en lätt, behaglig doft.

Just där vid sidan om förenade en strandlilja (pancratium maritimum) sig med sina vita bländande blommor och bedövande doft i denna natt med fullmåne.
Drottningen för en natt är inte säkert från Salento. Den kommer, som kaktusfikonen, yuccapalmerna, agaveträden, från den nya världen.

På min skyddade uteplats med växter verkar det som om jag skulle ha funnit de ideala förhållandena: skugga för ett citronträd, helt sol endast för några timmar, en stor mängd ljus, den droppande fuktigheten från sciroccovinden och temperaturen som här, sällan, även på vintern, sjunker under +10 grader.