Oktober, Johannesbrödsträdet

Johannesbrödsträdet är ett majestätiskt träd, mycket långlivat (kan leva i 500 år), med stor yvig trädkrona och kan uppnå en höjd på 15 – 20 meter. Dess blad, som är mörkt gröna ovanpå, och rödaktiga under, är tåliga, sammansatta och rundade, glatta, glänsande och läderartade. Det finns inte längre de stora skogarna med alltid gröna Johannesbrödsträd som redan under feniciska epoken täckte enorma ytor av medelhavskusten men ännu i våra dagar reser sig stora solitära exemplar i de delarna med mycket torka och de höga sommartemperaturer som förhindrar att andra arter överlever. Dess botaniska namn, CERATONIA SILIQUA, härstammar till hälften från det grekiska keràtion (litet horn) och till hälften från latinets siliqua (fröskida). Det är en skildkönad art, det vill säga vardera individen har antingen han- eller honblommor; utom vad gäller den vilda formen där man samtidigt kan finna frukter och hanblommor som hos de exemplar man har fotograferat i Regionalparken Pizzo.
Honblommorna förvandlas till frukter efter cirka ett år och johannesbrödträdets gröna och små frukter­ blir, i slutet av sommaren, chokladfärgade.
Ett vuxet träd kan producera några 100 kilo frukter per säsong.
Frukterna är långa skidor med yttre läderartat skal men inte för hård för att, itubruten, visa upp ett sött innandöme, inuti vilket är ett tiotal frön inkapslade, formade som linser, hårda och släta.
Johannesbrödträdets frukter är goda och näringsrika; de innehåller sackaros och glukos, mineralsalter: kalcium, fosfor, magnesium och järn.
Det verkar som om de var en del av Johannes Döparens diet i öknen: gräshoppor som huvudrätt och sedan, till efterrätt: vildhonung och frukter från johannesbrödsträdet.
Det är en bortglömd frukt, bunden, till minnet av förfäderna, till minnet av sorgliga krigstider, hungersnöd och fattigdom.
På 80-talet användes johannesbrödsmjöl inom livsmedelsindustrin: frukten har en hög proteinhalt, vitaminer, mineraler. Den är rik på sockerarter och fettsnål och användes sedan för att framställa ”il carcao” ett substitut för kakao. Den var också, en gång, en av de bästa botemedlen mot tarminfektioner, särskilt hos småbarn. Den används mycket vid utfordring av djur och hästar och grisar äter den glupskt.
Från fröna utvinner man ett gummiartat förtjockningsmedel, som används i konditorier. Fröna har också, en mycket speciell, egenskap: enhetliga och med likartad vikt används de av juvelerare, som måttenhet för de värdefulla stenarna: karat.

Det finns fortfarande, i Salento, bevarade recept på johannesbrödsträdets frukt. Om ni skulle vilja njuta av denna gammaldags smak prova på att göra johannesbrödsträdets godis (CARAMELLE DI CARRUBA). Bryt itu skidorna och ta bort fröna. Låt dem koka täckta med vatten en halv timma väl. Koka ihop vattnet och tillsätt socker i lika stor mängd viktmässigt. Sätt tillbaka på spisen och när det börjar karamellisera häll ut det tunt på ett ark bakplåtspapper. Låt kallna och dela det i små bitar. Perfekt för halsen!