Den långa heliga ”veckan” i Gallipoli

Gallipoli är en stad, en vacker stad som redan det flertusenåriga grekiska namnet anger.

Det är en gammal stad med rättigheter från antiken, vare sig by, eller mindre samhälle och vet att genom festligheter, ceremonier och riter uttrycka komplexiteten i sin historia.

Den långa heliga ”veckan”, påskveckan, börjar redan så tidigt som på ”venerdi dell´Addolorata”, vilken följs av Palmsöndagen, med högtidlighållandet av Jungfru Marias sju lidanden, Madonnan som gör all smärta till sin egen.
På Skärtorsdagen, klockan nio på kvällen, sprids, i luften mot den redan mörka kvällshimlen i östra Italien, det långa och hjärtskärande ljudet av trumpet, dova trumvirvlar och det vemodiga och bultande ljudet från den stav, ”troccolan”, som tillkännager pilgrimsfärdernas början till de praktfulla gravar som av brödraskapen förberetts i varje kyrka.

Ceremonin kommer att pågå hela natten och, vid varje plats, och för varje brödraskap, vibrerar luften av trumpetens, trummans och ”trozzulans” sorgsna klagande ljud.

Bröderna klädda i munkkåpor, kapuschonger och kortare kåpor skrider fram i procession, distanserat, med långsamma och regelbundna steg, in i ålderdomliga gränder som doftar av rökelse, av mat, av vind och av hav.

På Långfredagen inleds vid skymningen de heliga mysteriernas procession som kommer att pågå fram till gryningen.

Den man som kallas ”il troccolante” leder brödraskapets procession. Med ett krucifix hängande på munkkåpan och röd kapuschong, kortare himmelsblå kåpa och med den stav som kallas ”la troccola” bultar denne med disharmoniska slag som härmed anger början till den heliga föreställningen. Denne bär på huvudet, vid detta tillfälle, som sina bröder, en krona av vildsparris.

Processionen slingrar sig genom natten till ljudet av hjärtskärande sorgemarscher från trumpeten, trumman och ”trozzulan” som tillkännager passagen av korsen, bröderna, botgörarna, tillbedjarna och statyerna föreställande Kristi lidande, den sörjande Kristi moder (l´Addolorata) och den döde Kristus.

Stayerna, som symboliserar de heliga mysterierna, bärs i procession från kyrka till kyrka (i en till synes ändlös vandring) vilande på axlarna av unga och lite äldre bärare under hela den långa natten.

Med huvor, som täcker ansiktena, men utan den korta kåpan, skrider i brödraskapens led botgörarna fram barfota. Så gör man för att be om förlåtelse för sina synder eller för att uppfylla ett heligt löfte genom att bära korset på sina axlar eller två stora stenar bundna runt halsen eller att slå sig med ”la disciplina”, ett antikt redskap av metallplåt.

När denna procession slutar i den djupa natten och Påskafton börjar, påbörjar den Bedrövades procession ”la processione della Desolata” sin vandring klockan tre på morgonen.

Nåväl, endast med statyn av den bedrövade Madonnan och Sonen, som placerats i en urna målad som av gyllene guldmynt, återgår de till att vandra i den dunkla natten, vars mörker bryts enbart av fyra små lampor och det utdragna ljudet av trumpet och det återkommande ljudet av trumvirvlar.

Dagens ljus kommer att visa Sonen som varsamt ligger i den förgyllda urnan följd av 1600-tals statyn av den bedrövade Madonnan.

I dessa ceremonier framkommer den långa historien om det ryktbara Kalé polis i det gamla Storgrekland, varifrån härleds lidelsen i de heliga framställningarna, i dessa ceremonier om våren, om död och återuppståndelse: som i varje steg botgörarna, bröderna och de rättfärdiga tar.

Det bysantinska förflutna och den långa anknytningen till patriarkatet i Konstantinopel visar sig i de outtömliga och minutiösa raderna av ceremonier, i den överdådiga utstyrseln, i detaljerna på statyerna, och de tyger av damast och brokad som finns i överflöd från den dåtida venetianska och österländska handeln.

Stort, barrockt och kunnigt teatraliskt, starkt högdraget men med känsla för livets tragik, socialt anseende, patos, tro och känsla av tillhörighet allt detta smälter samman till en helhet som skänker magi åt dessa nätter.

Det är värt en härlig vårresa till solen för att få en skymt av den komplexitet som finns i den södra delen av Europa, Grande Sud.