Allt i kål!

Lukten av savojkål ( Brassica oleracea sabauda) är inte en av mina favoriter men dess runda och eleganta form tilltalar mig och dess vackra tillknycklade blad från det mörkt gröna längst ut till det blekt gulgröna längst in. Sålunda köpte jag en vinterdag kål och lade in i kylskåpet.
Det gick en dag, det gick ännu en dag men att tillreda den blev det inte tillfälle till. Sedan, under resan från kylskåpet till sophinken, fick jag en idé. Jag tog med den till verkstaden och började att ta loss de yttre redan gulnade bladen. Och sedan började jag där att göra en hel serie av … kål!
Första idén med kål: jag jämnade ut ett fint sjok av mjuk lera från drejskivan med brödkavel; däröver lade jag mitt stora gulnade kålblad och tog min kavel på nytt. Fantastiskt resultat! Jag skar ut mitt första blad och därur ett slags bricka.
Ett kålalster följs av ett annat och jag börjar med olika varianter. Tar fram andra ” blad “som jag ordnar i en rund form och fördelar ovanpå och sammanfogar med lös lera för att till slut forma ett ” kålhuvud” av lera med urholkning att använda som blomvas. Sedan kommer turen till små behållare: i röd lera, vitt lergods eller både och, genom att blanda restmaterial uppnås marmorerade effekter. I mina kålalster riskerar man att träffa på skalbaggar (i kålen) och fjärilar (kålfjärilar,naturligtvis!) och sniglar. Efter den första bränningen är jag nöjd med blomstervaserna som jag använder på det sättet, i terrakotta.
För de minsta kålsakerna experimenterar jag med majolika, emaljer, nyanser under emalj och bränner en andra gång. Resultaten är olika men angenäma och jag har besparat mig kållukten i köket!